Hejdå

Jag skall sluta blogga.

Hejdå

That´s how I like it

Trots att jag suttit på jobbet hela förmiddagen har jag inte riktigt lyckats komma in i något riktigt jobbfloow. Jag vill vara effektiv och snabb men jag känner inte riktigt att jag får till det. Skall ta mig samman nu och verkligen kicka igång dagens arbete.

Men herregud vad jag har mycket att göra runt omkring jobbet nu. Sanna och Jennifer är ju hemma så helgen kommer mestadels att ägnas åt dem. På fredag skall vi ha myskväll och det är jag som skall arangera, kanske väntar det en liten överaskning;)
Ikväll skall jag sova över hos deras föräldrar och imorgon väntar utbildning med jobbet. Dessutom är det ju avslutningsfest för modeveckan imorgon kväll som duktiga Mikeal Bindefeldt anordnar och innan dess har jag massor av jobb att avverka.
På fredag har jag fleraav möten inbokade och en jobblunch. Har en massa spännande projekt inplanerade den närmsta tiden som jag ser så mycket fram emot.
Har sakta men säkert börjat planera min höst också men innan dess skall jag hinna med minst fyra resor. New York i Mars, Alperna i April och London i maj är redan spikade men en solsemester vill jag hinna med också.

Det är en hel del att hålla reda på men det är precis så jag vill ha det. MÅNGA bollar i luften.


Afrika sommaren 09

New York vintern 08

London våren 08


That´s what friends are fore

Jag skulle kunna ha en blogg som helt handlar om mina bästa vänner systrarna Forbes, men det hade blivit lite tradigt. Jag skulle kunna göra detta inlägg till mitt längsta någonsin, men det hade blivit ganska långtråkigt att läsa. Jag skulle kunna kärleksförklara mig i timmar, men det hade blivit aningens klyschigt. Så isället berättar jag bara som det är.
Idag kommer mina bästa hem, ni vet ju vid det här laget, vilka det är och ni har troligtvis förståt att de (till min stora sorg) bor i London. När de fick reda på att jag hade lagts in på akuten bokade de direkt en resa hem så idag får jag alltså träffa mina bästa systrar. Det var över ett halvår sedan jag träffade dem sist och det känns nästan overkligt att jag ikväll kommer kunna krama om dem.
Tänk att vänner gör så, tänk att MINA vänner gör så, kommer hem bara för MIN skull. DET är vad jag kallar vänskap!

Att de dessutom fyllde år igår är ju värt att nämna men att jag får träffa dem i dag är än större.
S och J, that´s what friend are fore.

Nu blev det rätt klyschigt ändå, men va fan, rätt ärligt ändå!


Say what?

Okej, nu har jag suttit i en halvtimme och försökt fundera ut en fyndig början på detta inlägg men det enda jag kommit fram till är att mitt huvud är jävligt tomt idag.
Så nu kör vi ren fakta, no shit.
Igår var förträffligt. Mira hade lagat världens godaste kantarell blandade köttbiffar med rostade rotgrönsaker och örtkräm. Lägg sedan på en fantastisk stämning, levande ljus och en jävla massa skvaller. Behöver jag ens säga att jag hade en BRA kväll igår?!


Over and out

Nu packar jag ihop kontoret för dagen. Skall springa ned på stan en stund för lite ärenden sedan bär det av mot Odenplan och middag hemma hos Mira, mys!


Energi

Åt lunch med bästa Diana idag på Caio Caio.
Det finns två människor på denna jord som verkligen inspirerar och ger mig verklig energi. Den ena är Diana och den andra min morbror. Min morbror är one of a kind. Han är en sån där som klarade av att gå på Handels och Teknis samtidigt, en sån som sätter upp högre mål än vad en "normal" person ens vågar drömma om, och klarar det. Skulle han bestämma sig för att vara på monen i övermorgon skulle han på något sätt lyckas ta sig dit, ja ni fattar, en riktig superman med andra ord, en sån man bara kan önska att man själv var. Men, nu var det ju faktiskt Diana vi skulle prata om, fina Diana. Fan, den människan alltså. Hon utstrålar sådan insperation, energi och livskraft. Jag har jobbat med henne förr och är säker på att jag kommer göra det snart igen. Är det någon jag vill starta projekt och sammarbeten med är det hon. En människa att lite på.


Diana i en underbar mössa från HENNES EGNA MÄRKE Svensk!


Minnen

Igår var Cecilia på middag hos mig, dagen spenderades ju som sagt på sjukan så att Cecilia kom över till mig var en perfekt avslutning på en annars ganska jobbig dag. Vi möttes halvägs från varandra och köpte Shusi påvägen tillbaka till mig. Sedan satt vi och snackade skit och gamla minnen. Cecilia är ju mnin älsta vän, vi har känt varandra hela livet vilket innebär att vi har en hel del gemensamma minnen. Fina CEcilia, ingen kommer någonsin kunna ta ifrån mig de minnen jag har med henne. Ta hand om er gamla vänner, tänk på att de faktiskt är en del av er, en del som tillhör de förflutna och aldrig kommer komma tillbaka, ta vara på det, det kan vara kul att minnas.


Vackan

Så, nu är jag i alla fall tillbaka på jobbet, redo att ta tag i veckans to do. Jag har en del möten inplanerade men framför allt har vi utbildningsdag på torsdag. Det skall bli rikitgt kul och spännande! Annars har jag en del middagar inplanerat i veckan samt modefesten på torsdag som jag och Linn skall gå på. Men, störst av allt är något som händer på onsdag, något jag knappt vågar tro är sant, å jag längtar så!

Jag önskar..

Vet ni vad jag skulle vilja göra nu? Jag skulle vilja berätta för er om hur jag rymde till Paris i helgen. Tog en sista minuten med mina bästa vänner för att möta upp en gammal kärlek, han med de där klarblå ögonen. Hur jag spenderat nätter på dansgolv och dagar på vackra torg. Hur jag hittat en väska jag suktat efter länge och de DÄR skorna. Ni vet de där som är gjorda för just min fot. Hur jag suttit en hel dag på ett pittorekst kafé och blivit vän med världens trevligaste personal som på kanckig enegelska berättat sin livshistoria och hur dennes dröm blivit värklighet genom att starta detta fik. Hur detta fått mig att inse att det är värt att våga och på så vis förändrat mitt liv. Förbättrat mitt liv. Tagit de steg jag borde.

Jag önskar att jag hade kunnat dela med mig av min livs bästa helg. Att jag hade kunnat berätta allt de här och att de faktiskt hade varit sant. Men, tyvärr ser inte verkligheten ut så. Jag har inte varit i Paris. Jag har inte drunkanat i de där klarblå ögonen eller somnat i ägarens famn. jag har inte spenderat nätterna på dansgolv eller dagarna strosandes på torg. Jag har varit i Paris, nej, jag har inte det. Jag har legat på sjukhus, igen..

Jag svimmade i fredags efter doktorbesöket, värdena hade sjukigt igen och i stället för att ta en taxi till den där middagen jag skulle till blev det ambulans till akuten. Jävla akuten, känns som om jag spenderat mer tid där nu än hemma. Jag vill inte dit igen, jag vill vara hemma. Jag vill ta en sista minuten till Paris..

Lets do this

Haha, min bror bad mig jobba upp mina värden till "fett värt".



Lets do this together!


Tack på förhand, tack tack

Jag vet att jag är rätt dålig (okej helt värdelös) på att svara på era kommenatarer men ni är faktiskt inte helt bra på att dela med er av era åsikter och funderingar heller.
 Jag tänkte därför att vi kommer överens om en gemensam förbättring. Nu kommenterar mer och jag blir bättre på att svara. Det suger nämligen lite att blogga inför en tyst publik. Jag vill ha stående ovationer.

TACK


FUCK tystnad, jag vill ha LIV!


Nämen tjena!

Tjaaaa!

Jag inlädde denna morgon med mad as provtagning. Stackars mina armar alltså, de är helt blå. Men efter en mycket bra torsdagskväll var det inget att hänga läpp över. Jag mötte upp Jossan på Östermalmstorg och gick och köpte Pha Thai sedan gick vi hem till mig, snackade skit och kollade på veckofinalen av halv åtta hos mig. En kväll precis i min smak.

Jag sitter på jobbet nu och skall försöka göra en hel dags arbete på bara några timmar. Skall ju tillbaka till farbror doktor sen och få provresultaten. Nu är det bara att hålla tummarna. Palla en till helg på akuten lixom..

Tvekan

"Jag tycker att du skall göra en lista med för och nakdelar med att vara sjuk. Vad får du egentligen ut av att vara sjuk? Vilka begränsningar medför det och framför allt hur VILL du leva ditt liv? Kan du det när du är sjuk? Det kan hjälpa lite för att få tillbaka motivationen."

Mitt främsta tips till er som tvekar..


Sätt dig själv i första rummet (kan man säga så?)

Jag får ofta frågor på mailen angående jobb sitautaioner och tips på hur man skall ta sig in på arbetsmarknaden när man har en sjukdom i bargaget.

Jag vill inte utge mig för att vara någon expert, men här kommer några tips som har funkat för mig:

Mitt absolut första råd skulle vara att nätverka så mycket som möjligt. Prata med dina vänner och bekanta, vet dom någon som söker jobb? Kan dem rekomendera eller kanske tipsa om dig? Enlegt mig är det oftast genom vänner, bekanta och kontakter man får jobb. Var alltid vaken och på hugget (i den mån du orkar förstås). Sen skall man förstås aldrig underskatta att dela ut cv:n. 
Var alltid öppen för nya möjligheter men framför allt var bara dig själv.
Jag tycker att du skall vara öppen med din sjukdom i den mån någon undrar annars kan det vara dumt att ta upp det samtidigt som det är viktigt med en ärlig arbetsrelation. Om din arbetsplats inte accepterar dig är det ingen bra arbetsplats. Det är så viktigt att man trivs på sin arbetsplats inte minst för att göra ett bra arbete men även för att DU skall må bra!

Mina fina

Jag var helt slut igår efter en lång arbetsdag. Hade massor av planer men var tvungen att ställa in precis allting. Jag behövde verkligen en kväll i soffan med inget annat sällskap en kass TV. Det var så skönt att ligga där, trots att jag inte kunde låta bli att svara på bara några jobb mail. Det slutade med att jag somnade framför fuksbyggarna och vaknade tjugo över tolv, smått förvirrad och undrandes över var jag egentligen var:D

Men ikväll står som sagt middag på schemat vilket jag verkligen ser fram emot, jag saknar mina små tjejer!


RSS 2.0